Player_slider

Ishockey regler

Vad är ishockey?

Ishockey är ett tempofyllt lagspel som spelas på is. Varje lag är utrustade med skridskor och klubba och det gäller att placera pucken i motståndarens mål genom skott med klubban. Laget med flest mål när en match är slut vinner. Kroppstacklingar är tillåtna så länge det är mot puckföraren - detta gäller dock inte i ungdomshockey.

Rinken

För att spela ishockey krävs det att man befinner sig i en ishall eller på en uterink. I Sverige är dessa i storleken 60 x 25-30 meter, vilket därmed är ett både längre och bredare areal än de vanligt förekommande 40 x 20 meter som man känner igen från en inomhushall till handboll, innebandy m.m. Planen är omringad av glas ovan och trä/plast nedan som tillsammans fungerar som en 160-200 cm hög sarg för att skydda åskådare mot flygande puckar. 

Regler ishockey
En ishockeyplan med alla nedsläppsscirklar och linjer. Försvarszon, neutral zon och anfallszon ska förstås som ett exempel på ett lag som anfaller från vänster till höger.



Isen markeras med zoner markerade med linjer som går på tvären över planen. Linjerna vid de två målburarna kallas  icinglinjer från engelskans "Icing Lines" och man har blålinjer i blå färg samt en mittlinje som är röd. Man talar om tre zoner, som du kan se på bilden.

Ishockey regler

En ishockeyplan har nio nedsläppspunkter där spelet kan sättas igång igen efter ett spelstopp. En nedsläppspunkt är markerad röd med undantag från planens mittpunkt som är blå. Fyra av cirklarna är markerade i större cirklar och placerade 6 meter från icinglinjerna i försvars/anfallszonerna medan fyra små är i neutral zon 1,5 meter från blålinjerna som visat på  den översta bilden. 

Planen har två mål - ett i varje ände - som står placerad mitt på icinglinjen. Dessa mål "sitter fast" i isen men kan dock flyttas om de utsätts för stort motstånd. Målvakten står i en ljusblå målgård som är ett fält där han/hon kan gripa tag i pucken med handsken. Utespelare har rätt att åka genom fältet men kan dömas till utvisning om det är "straffbart" - alltså om det stör spelets gång eller om han/hon knuffar målvakten.

Ishockey regler


Matchens speltid

  • En ishockeymatch består som regel av tre perioder som vardera varar 20 minuter. Mellan perioderna är det en periodpaus på 15 minuter och lagen byter planhalva mellan varje period
  • Matchen spelas med effektiv speltid. Tiden ska stoppas när pucken inte är spelbar
  • En timeout (30 sekunder) per lag, per match kan tas i förbindelse med spelstopp
  • Om pucken inte längre är hel ska spelet stoppas omgående - detsamma gäller inte för trasiga klubbor
  • Pucken ska alltid vara i rörelse. Spelet ska stoppas om en spelare nekar att försöka spela den framåt
  • Vid oavgjort efter tre perioder ska vinnaren utses i övertid, även kallat "Sudden Death" (olika längd beroende på turneringsregler). Första mål avgör matchen. I övertiden spelar varje lag med fyra utespelare och en målvakt
  • Vid oavgjort efter övertid (mållöst) avgörs matchen på straffar (tre skott per lag)
  • Vinnaren av en match får normalt 3 poäng men dock endast 2 poäng om matchen blir avgjord på övertid eller straffar. I så fall får det förlorande laget 1 poäng
  • En match döms av två huvuddomare och två linjedomare


Lagen


  • Ishockey regler
    Två lag bestående av 5 utespelare och en målvakt 
  • Utespelare har klubba, hjälm (med galler/visir till att täcka ansiktet från klubba/puck), handskar, skridskor (sko och skena) och annan skyddsutrustning som bärs under själva laguniformen. Spelare under 18 år ska använda halsskydd. J18 och yngre samt damspelare ska bära heltäckande ansiktsskydd och skyddet ska vara konstruerat på ett sådant sätt att varken puck eller klubba kan komma igenom öppningarna
  • Målvakten är utrustad med någorlunda samma utrustning men bär också axelskydd med extra skydd. Därutöver också en klubbhandske i motsatt hand från den man har klubban i. Målvakten har också stora benskydd på som utöver att skydda spelaren också fungerar som stoppklossar i försök att parera pucken från att gå i mål. Alla målvakter oavsett ålder ska använda halsskydd
  • Man spelar med flytande byten - oftast i kedjor
  • En till fyra kedjor bestående av två backar, en centerforward, en höger forward och en vänster forward
Ishockey regler
Så ställer ett ishockeylag upp på planen. Backarnas primära ansvar är att försvara, medan forwards och centerns fokus är det offensiva spelet.



Pucken

Pucken som används är svart så att den är enkel att få syn på på den vita isen. Materialet är av gummi som har blivit vulkaniserat, med storleken 7,62 cm i diameter och 2,54 cm i tjocklek. Normalt väger pucken mellan 156 och 170 gram - en vikt som gör att den kan flyga i luften vid skott. Motsatt från den klassiska runda bollen i de flesta sportsgrenar som involverar mål, så kännetecknar sig pucken genom att vara helt platt på både över- och undersidan så att den glider lätt på isen. 


Klubban

En av spelets viktigaste redskap är naturligtvis klubban. För att undgå knäckta klubbor är en ishockeyklubba producerad i trä till ungdomsspelare, men i professionell ishockey är den ofta gjord av komposit eller kolfiber. Klubban ska ha böjda kanter. Från toppen av skaftet ned till början av bladet ska klubban vara helt rak (maximalt 163 cm långt), varefter själva bladet är krökt så att man kan skjuta pucken. Motsatt från innebandy är det p.g.a. handskarna man använder i ishockey, inte nödvändigt att spela med tejp på klubbans skaft för att få bättre grepp.

Om en klubba tappas under spelets gång är det tillåtet att plocka upp den igen, om det är spelarens egen klubba - man får aldrig ta upp någon annans klubba från isen. 

vilken flex ska min Klubba ha?

Youth: 40 flex

Junior: 50 flex

Intermediate: 60-75 flex

Regular: 85 flex

Stiff: 100 flex

Extra stiff: 110 flex 

Den optimala längden på en klubba bör gå från marken upp till ett ställe mellan din haka och näsa. Man brukar säga till hakan med skridskor på, till näsan utan.  Det är viktigt att klubban inte är för lång så det är svårt att skjuta, men heller inte för kort, så man får ont i ryggen av att böja sig ned. Den enskilda spelaren kan dock ha olika preferenser i förhållande till längden, speciellt baserat på vilken position på planen han/hon spelar. En offensiv spelare föredrar typiskt en kortare klubba än en defensiv spelare p.g.a. fördelen med att kunna kontrollera pucken bättre medan en back omvänt har nytta av en lång klubba till att ta pucken från en motståndare i en försvarande position.

En viktigt parameter i val av klubba är flex som är ett begrepp för hur mycket flexibilitet och styvhet klubban är utrustad med. En hög flex är lika med en styv klubba, medan en låg flex ger dig en klubba som böjer sig mycket. I praktiken har flex betydelse för hur mycket styrka du kan få i ditt slagskott (hög flex är lika med hårt skott). Är man nybörjare i ishockey råds man till att börja med en klubba som har låg flex, så man får en god känsla för pucken. Allt eftersom man blir bättre kan man gå upp i flex så man kan ge skottet mer kraft. 

Använd faktaboxen till att avgöra vilken flex din klubba antagligen ska ha i förhållande till din nivå i ishockey. Har du aldrig spelat förut, rekomenderas du att starta med en regular flex 85 som vuxen, och en 40-50 flex som barn. 


Nedsläpp

Vid ett spelstopp stoppas tiden och då det inte finns något som heter inslag i ishockey, ska spelet alltid återupptas med ett nedsläpp. Detta begrepp innebär den procedur då en spelare från varje lag står vinkelrät med ryggen till eget mål, medan resten står utanför själva cirkeln utan att röra sig och därmed störa händelsen. Domaren kan låta pucken falla i den lilla, innersta röda cirkeln så snart en av de två spelarna är klara (har placerat klubban riktigt på isen). Reglerna är att den försvarande spelaren ska vara den första att placera klubban vid nedsläpp i egen försvarszon, medan det är utelagets spelares plikt om det är i neutral zon. 

Domaren har rätt att byta ut spelare från att ta nedsläppet med en annan spelare från laget vid en lång rad "förbrytelser". Häribland om spelaren åker in för snabbt i cirkeln, inte ställer sig i korrekt position i cirkeln, kontakt med motspelarens klubba innan pucken har fallit m.m.

ishockey regler faceoff
Domaren (svart/vit) låter pucken falla mellan de två spelarna som använder klubban till att erövra pucken.

Normalt sätts pucken igång från närmaste nedsläppspunkt på planen där den befann sig innan den antingen flög över sargen eller det begicks en förseelse av en spelare. Men det finns en del undantag till denna regel. En av dessa gäller om spelstoppet förorsakas av det angripande laget i offensiv zon - här görs nedsläppet i neutral zon i den cirkel som ligger närmast blålinjen.

En annan av de väsentliga undantagen sker i förbindelse med utvisningar. Här straffas det felande laget, förutom med Box Play (spel i underläge), också med att nedsläppet spelas på en av de två punkterna i egen försvarszon. Undantaget då utvisningen ges i förbindelse med ett mål till motståndaren, varefter pucken sätts i spel från mittcirkeln. Döms bägge lag till en utvisning var i förbindelse med ett spelstopp spelas nedsläppet i försvarszon hos det lag vars spelare begick den sista utvisningen. 

Uppstår det en skada som naturligt medför ett spelstopp är det domarens värdering var på planen pucken ska sättas igång igen. Det beror på puckens placering vid spelstoppet och på vilket lag som hade pucken i besittning - inte var på isen spelaren låg skadad. Hade den skadade spelarens lag puckinnehav i deras anfallszon, spelas nedsläppet vid en av cirklarna utanför blålinjen vid samma anfallszon. Har de den i neutral zon spelas den däremot vid den cirkeln i neutral zon närmast spelstoppet. På samma sätt sker det i den försvarande zonen om de har den i egen försvarszon. 

Vid start av en ny period, efter ett mål eller om två spelare blockerar pucken vid sargen i närheten av den röda mittlinjen spelas nedsläppet i mittcirkeln. 

Icing

Skjuter man pucken från egen planhalva ned till motståndarens mållinje döms det icing, med undantag då eget lag får puckinnehav innan motståndaren. Denna regel är uppfunnen för att förhindra att dra ut på tiden eftersom en icing resulterar i ett nedsläpp nere i egen försvarszon till fördel för motståndaren. Dessutom får man vid en icing inte byta sin kedja och har därmed inte möjlighet att få in friska krafter på planen. Det är dock alltid tillåtet att slå ned pucken bakom motståndarens mållinje från en position på egen planhalva i en undermanssituation utan att det medför icing då det inte ses som fördröjning av tid, snarare som ett försök att försvara sig.

ishockey regler icing
Situationen här ska visa att den anfallande spelaren (orange) skjuter ned pucken bakom mållinjen. Eftersom försvararen (grön) når pucken först döms det icing.

I Sverige spelar man med hybridicing som är en icing-dom som avgörs innan pucken faktiskt är förbi mållinjen och motståndaren ser ut att kunna nå den först. Medan en icing fortfarande är på väg ska linjedomaren nu göra två hastiga värderinger: har pucken nog fart för att kryssa mållinjen? Och förväntas i så fall försvars- eller anfallsspelaren nå pucken först? Beslutet ska tas och dömas innan den främsta spelaren når den nedsläppscirkel som ligger närmast mållinjen. Är det anfallsspelaren, fortsätter spelet och är det försvarsspelaren, döms icing. Är det svårt att avgöra vem som förväntas nå pucken först döms det ändå icing.

Offside

När ett lag anfaller ska pucken kryssa hela blålinjen vid anfallszonen först. Det vill säga att spelaren som för pucken och lagkamraterna ska tajma sina löpningar så de fyller upp zonen efter att pucken har kryssat linjen. Både vid passningar till en spelare som redan står i offsideposition på den andra sidan av blålinjen, men också när man själv driver pucken framåt ska man vara den första att komma in i anfallszonen. Man mäter utifrån skridskornas position. Så om en spelare tar emot en passning och den ena skridskon är över blålinjen, medan den andra är i neutral zon är han offside i spelögonblicket.

Ishockey regler offside
När den puckförande spelaren kommer in i zonen innan lagkamraten ska det inte dömas offside, och anfallet kan därmed fortsätta.

Offsideregeln är uppfunnen för att ta bort möjligheten för att placera en spelare över mitten som kan ligga och "fiska" och vänta på pucken. Offside kan aldrig dömas om man vinner pucken i offensiv zon - det gäller endast när man för pucken från försvarande/neutral zon och framåt. På samma sätt kan man heller inte åka in i anfallszon med pucken, sicksacka tillbaka i neutral zon och sen fram igen om lagkamraterna är i anfallszon.

ishockey regler offside
Korrekt dömd offside eftersom lagkamraten rör sig in i anfallszonen innan den puckförande spelaren (orange).

En offsideavblåsning medför alltid ett nedsläpp i mittzonen. Om pucken sätts igång från banans mitt eller en av de fyra andra nedsläppspunkterna i neutral zon beror på om passningen kom från försvarande- eller neutral zon. 

Utvisningar

För att göra spelet så flytande som möjligt stoppas spelet aldrig endast för att ge ett domarbeslut som i fotboll. Begår man en förseelse medför det en utvisning. Längden kan variera från 2, 5 eller 10 minuter eller till och med hela matchen och domaren signalerar vilken typ av utvisning som ska dömas. Vid beslut till utvisning ska spelaren placera sig i utvisningsbåset på motsatt sida från spelarbänkarna.

En utvisning döms så snart det felande laget får puckinnehav, efter att själva regelbrottet har ägt rum. Domaren signalerar nu en avväntande utvisning. Bevarar motståndarlaget pucken får detta lag därför möjlighet att ta ut målvakten, sätta in en extra utespelare och därmed spela med en man mer tills man mister kontroll över pucken och den egentliga powerplay-perioden startar. En utvisning kan både dömas mot spelare på isen och på utbytesbänken - i det sistnämnda fallet kallas det ett lagstraff. 

Blir det mål medan man avväntar en utvisning avbryts utvisningen. Har man begått en dubbelutvisning är det den förseelse som begicks först som avbryts. Denna regel gäller dock endast vid de vanliga 2-minutersutvisningarna - en 5-minutersutvisning, osportsligt uppförandeutvisning och en matchstraff ska gälla även om det blir mål, medan utvisningen avväntar. En matchstraff medför förutom att se resten av matchen från sidan också som minimum en speldags avstängning till spelaren efterföljande.

Utvisningars längd avgörs av både förseelsetypen och hårdheten/hänsynslösheten har begåtts. Man kan bli utvisad för en massa olika regelbrott som exempelvis relateras till:

  • Slashing: Slag med klubba
  • High stick: Hög klubba
  • Cross check: Tackling med bägge händer på klubban lyft från isen
  • Spearing: Sticka som ett spjut med klubbladet
  • Butt-ending: Sticka med änden av klubban
  • Holding: Hållning av motståndare
  • Hooking: Fånga motståndare med klubba som en krok
  • Interference: Förhindra motståndares rörelse
  • Delay of game:Fördröjande av speltid
  • Spela vidare med bruten klubba
  • Diving: "Filmning"
  • Pucken över sargen från egen försvarszon
  • Fånga pucken med handen utan att släppa den med detsamma
  • För många spelare på isen (felaktig utbytesprocedur)
  • Lämna straffbåset för tidigt
  • Charging: Tackling med onödigt mycket kraft
  • Checking: Tackling mot huvud/hals/rygg
  • Boarding: Tackling vid sargen
  • Elbowing: Tackling med armbåge
  • Tripping: Lägga krokben med fot, ben eller klubba
  • Kneeing: Tackling med knä
  • Roughing: Slagsmål
  • Kicking: Spark
  • Slew-footing: Sparka motståndarens knäveck

Om laget i powerplay gör mål under en 2-minuters utvisning, avbryts straffen, och motståndarlaget kan sätta in spelaren igen. Detta gäller inte vid 5- och 10-minutersutvisningar. 

En utvisning på övertid eller precis innan övertid resulterar i en 4 mot 3-situation så snart övertiden börjar då man normalt spelar 4 mot 4 (utespelare). Får ett lag två utvisningar på övertid får motståndarna sätta den 5:e utespelaren på isen igen, då det inte är möjligt att spela med under tre utespelare för ett lag - heller inte i ordinär tid. Har man endast tre utespelare på isen, men tre utvisningar på samma tid, påbörjas den sista utvisningen först när den första löper ut.

Straffslag

Om en spelare fråntas en uppenbar målchans/fritt anfall, får laget en ny chans att göra mål i fri position på ett s.k. straffslag. Det görs genom att en spelare från laget väljs ut för att få åka från mitten av planen och ned till motståndarens målvakt och utföra en skottvariant (alla andra spelare ska lämna isen). Så snart pucken lämnar klubban är skottförsöket förbrukat. Det är nämligen inte tillåtet att göra mål på returen. 

Spelaren som blir fråntagen sin målchans är samma spelare som ska utföra straffslaget, med undantag för om han blir skadad i situationen. Det felande laget kan dock gärna byta målvakt. Målvakten ska stanna i sin målgård tills skytten har rört pucken vid mitten - gör han inte det får skytten ett "gratis" skott som antingen slutar i mål eller med att han får ett nytt försök. 

Det är möjligt att bli dömd till en utvisning i förbindelse med själva straffslagsförseelsen och domaren ska också avvänta med avblåsningen om spelaren med besittning av pucken bevarar den uppenbara målchansen. Är det tal om en förseelse som resulterar i en 2-minutersutvisning och spelaren bevarar puckinnehavet och gör mål medan utvisningen avväntar avbryts straffet. Detta gäller dock inte vid 5-minutersutvisningar och matchstraff.

Det speciella vid straffslag i ishockey är att ett mål rent faktiskt kan tilldelas ett lag även om pucken aldrig krossar mållinjen. Detta uppstår om en spelare fråntas en upplagd målchans i en situation där motståndarens målvakt inte är på isen (exempelvis vid matchens slut där en extra utespelare har blivit insatt). Här avbryts straffslaget och det döms mål.

Poängsystem

När man gör ett mål noteras en poäng till målgöraren i matchprotokollet, medan upp till två assisterande lagkamrater kan få en poäng var för att ha haft näst- och tredje sista klubba på pucken innan den gick i mål. 

Utöver poängnoteringar används "plus/minus-statistik" i ishockey till att föra statistik över om en spelare är på isen i en kedja som är produktiv eller ej - alltså positiv eller negativ poäng. Pluspoäng fås vid ett mål i den kedja spelaren spelar i medan minuspoäng uppnås när motståndaren gör mål medan man är på isen. Därutöver håller man normalt också statistik över allt från målvaktens räddningsprocent och ren bur till Box Play-mål och vunna tekningar.

Var kan man spela ishockey i Sverige?

Ishockey kan spelas i omkring 362 hallar i Sverige fördelat över hela landet i omkring 412 föreningar och 2203 lag. Under 2016 fanns det över 178 800 registrerade spelare i landet. 

SportMember kan användas för att koordinera och organisera ishockeyföreningar. Systemet finns bland annat som app och kan användas av tränare, klubbanställda, kassörer, medlemmar och föräldrar för att kommunicera och effektivisera tider för möten, hallbokningar, avgiftsbetalningar, närvarorapportering för LOK-stöd och mycket annat. Med SportMember finns också möjligheten att få en gratis hemsida till föreningen som synkroniserar alla uppgifter direkt från systemet till sidan så att den webbansvariga i föreningen slipper göra det.

Det är gratis för dig/er att skapa er förening/profil på SportMember - det enda som krävs är att klicka "Skapa profil" överst på denna sida, sen är ni igång. 

Telefontid

Måndag till fredag från 9.00 till 16.00

Telefon

(+46) 8519 70441

Följ oss på
Gör som 678000 andra